Sven Svensson

(mm ff fm mm mm f och mm mm mf ff fm f)

Skräddare. Blev 38 år.

Född 1656-05-01 Löderup (L)
Död 1694-07-04 Hagestad No 7, Löderup (L) 1) D. 19. war Dom: XI P. TRIN jordades Swen Swensson i Högestad
som genom en olycklig händelse dödde d 4 julii. Ty efter han i
tree weckors Tyd siuklig warit hade ock så hufwudyhr, at han raglade
hyt ock dyt, ehuru? han gick, ock kunde lijkwäl br...delst sin
flytig och huusachtig-heet icke wara stilla inne. utan gick allestä-
des ock sågh sitt huus ock heem til godo, hände sig när han D-
4 julii gick i logan, ock tilskaar en ny nagla där med att
fästa en bräcklig sparre ock skulle ingå i ladan at han
staplade på tröskelen och således på Knyfwen den han tillyka med
nageln i händerna hade, föll omkull öfwer Tröskelen och i det
samma fick af Knyfwen ett Sting under Högra kinden up uth hu-
fwudet at Han däraf wid 11/2 timmas förlopp död bleef. Hvil-
dom? caf?? Tingsrätten här i IngelstadHärad Skärskodat ock pröfwat
Skiäligit, at dhen döde efter Lands?? öflige Ceremonier fingo åth-
niuta Christnad Jord ock ordentligen begrafdes. Samma Dom Kongl.
JönKiöpings Hofrätt approberat. Dhen dödes ålder war 38 åhr 2 M någ. dagar.

Barn
Inger Svensdotter (1684 - 1770)
Anna Svensdotter (1689 - 1741)
Sissa Svensdotter (1694 - )

Noteringar

Anno 1694 dem 16 Julij höltz uppå
häradz fougdens Nicolai Psilanders till mig
ankombne skrifwelse af den 6 hujus, som nem-
demammem Thor Olßon i Borrby d 12 mig först in-
sinuerade, inquisition öfwer nu sahl: Swen
Swenßon i Hagestads by af Löderup Sochn
som d. 4 dito skall efter be[mel]de häradz fougdes
skrifwelse så olyckeligt warit, och oförmodeligen
uthi sin swagheet hafwa fallit på en knijf
som träffat i halßen på den högra sijdan,
så att strupen bleffen skadat och karlen
dödh; förmedelst hwilket, och i anseende
till den Suspision som wänner framde-
les kunde uthsprijdha, Wederbörande intet
uthan frågannde Ransackning sigh under-
stådt, att föra lijket af gården, altså
man till i dagh, dheels af Ingellstadh hä-
radz wanliga Nembdh sammankallat, och
nu uthi Pastoris Loci Ehrewördiga och Wäl-
lärde H. Mag. Thuro Liebmans hooswa-
ru, derom som föllier inquirerat. 1. Framkallades den döde Manßens hustro Hanna Jn-
gwarsdotter, som icke allenast åthwarnades, att ståå wedh
Sanningen, Vthan och så wijdha huru härom kunnogt bekienna,
och fölliande frågor beswara, hwarpå hon högeligen och medh grå-
tande tåhrar, denna olyckeliga händelsen, att hennes maake
Swen Swenßon så oförmodeligen på knijfwen gienom staplande
wedh han skulle gåå öfwer een tröskell uthi Looladan, och
tälgde eller skaar på enn bränagla till enn sparres befästan-
de beklagar, söriandes, att hon icke vnderståår sig låtha
fööra lijket af gården, uthan måste nu i denna starcka heetan
lijda den swåra stancken; Vppå tilfrågan förebärandes, att
denna beklageliga händelße, aldrigh af berådde mode skiedt, eij
heller i någens hooswaru, Vthan som han en flijtig huusmann
war och städze sågh sitt hem till godo, medh nythälskan, huru
han skulle alltingh wedh lijka hålla, och ehuruwäll han uthi
3 Weckors tijdh ungefär in till denna sorgfulla händelßen
skiedde, heehl siuckligh och hufwudyhr wahr, så att hwar han
gick, Raglade hijth och dijth och hade ingen stadigh gångh, kunde
dåck intet förmedelst sin flijtigheet wara stilla inne, Vthan
som han i sin Ladu på taaket funnte någon bräckligheet,
har han sielf så småningom sådant upplagat, och icke mindre
d 4. Julij straxt efter han ifrån Prestagården hemkommen
war, klockan Vngefär 4: eftermiddagen gick i loghen och till-
skaar en ny nagla, dermedh een bräckelig sparr att befästa,
och wedh dett han uthi loghen inkommen war, och skulle ingåå
i Ladan, uppå tröskellen stapplade och fölth på knifwen
som han i handen hade och skaar naglen medh, och således fick
ett stingh ifrån halßen under högra kinden upp åth hufwu-
det. Emedlertijdh infölt dett henne att eftersom Mannen
hwar han som siukligh hwahr och medh knifwen så wähl som nag-
len uth gången wahr togh wägen, och wedh dett hon uthkom,
Blef hon warße loghedörren öppnadh, gick genast dijth och
fick see Mannen på knifwen stapladh, Blef deraf så för-
skrächt, att hon som hafwande intet wiste hwadh hon till-
grijpa skulle, Skrijade högeligen och gaff sigh derwedh,
af hwilcket Roop, hennes granne Swen Tygeßon medh de
Drengh Oluf Jönßon som stodo på deß gårdh och äldta [larr?],
straxt dijth sprungo att tillsee, hwadh på färda war, och
fingo då denne iemmerliga händelßen att sej, hwilcka hämp-
tade gienast Wattn och aftwittade blodet som häftigt
af skadhan rann till theß thet stadnade, dhå dhe med
Kluutar dett bebände, Vnder hwilken tijdh den nu dödhe
Swen Swenßon som ändhå Lijt uthi sigh hadhe, eij wijdare
tahlade, änn deßa ordh, Vppå hustruns frågan, sedan dhe
förmådt honom på fötterna, Så han derifrån medh dheras
Vnderstödh öfwer Loghedörren gick, och öfwer gården inn i
härbärget; Swen will i tahla medh mig? R. Jaa, Ja: Wij-
dare, huru ståår dett till med Eder Swen? R. Gudh bättre
mig iag swatt på knifwen: Swatt, betyjder så mycket som
föll, Emedlertijd stötte åthskilligt folck af Byen samman,
och budh sändes till Hooby som war nermaste lägenheet till een
klockare derstädes, som skall hafwa lärdt fäldtskiärare kon-
sten, honom till blodetz stämmande att dyjthämpta, under
hwilcken tijdh som budet bortho wahr, blodet förränn och
han borthsombnade, hwarpå dhe till Klockaren gienast å-
therbudh giorde. 2. Om Mannen Swen Swenßon till fyllerij eller druckenskap
benägen warit? R. Neij aldrigh, Jcke heller dhå druc-
ken war, uthan altijdh fördt ett skickeligit och Nychtert
lefwerne, och haft blandt sin Sochnemän ett godt omgiän-
ge och altijdh förth ett wackerth och skikeligit lefwerne bå-
dhe medh sin hustro och andra anhöriga. 3. Swen Tygeßon i Hagestadh framhades, Berättandes sig
af hustruns hennes skrijande, som han i sin gårdh stodh
och äldta [Laar?], kom i sådan fruchtan, att Eldh warit löös,
sprung straxt inn i Swen Swenßons gårdh, och fick see ho-
nom Swen Swenßon liggiandes i LogoLadan innan trö-
skellen, lijka som han i dörren på knifwen stapladt
hadhe, lågh på högra sijdan, Men af häpenheet gaff
ingen acht efter, antingen knifwen lågh löös eller i
handen wahr, Men större [????] hade, huru han skulle hielpa
till rätta, fick wattn och rennskiölde blodet, både på ansichtet
och af händerna, så dett stillades, ombandt Sååret medh Linne
Kluutar och frågade, huru tillstodh medh honom? han swaradhe:
å gudh hielpe migh. Sedan skyndade han Swen Tygeßon
sigh till hooby efter fäldskierare, lijka sin hustruu dherom
berättat, dett han ährbiuder medh Eedh bekräffta. 4. Swen Christiers hustro Bengta Eßbiörnsdotter i Hagestadh berät-
tar sigh äfwen wähl medh flera, af hustruns mycken skrijandhe
dijth kom och ingick i loghen, och nest dett hon dett bedröfweliga till-
fälle sågh skiedt wara, Vnderhalp att rentwätta hohlet och om-
binda halßen så wähl som kunnat medh klutarna, frågade så
medh dhe andra honom Swen Swenßon huru tillstår? han swara-
de: gudh hielpe migh. hustrun Hanna lijka så frågade ho-
nom, om han will tahla med henne? R. Ja, Ja; Wijdare:
huru ståår dett dhå till medh Eder Swän? R. guudh hielpe
migh iagh swatt på knifwen, hwiclket skiedde ungefär
klockan 4 efter middagen, och lefde ungefär 11/2 tijma dereffter,
Vnder hwilcken tijdh han ingick medh hennes och drengens Oluff
Jönßons i Hagestadh understödiande under armarna öfwe
gården i Härberget, och mächtade intet mehra änn förbem:e
ståår tahla. 5. Drengen Oluf Jönßon som tienar Swen Tygeßon i Hagestadh,
och på samma sätt dijth kom, wittnar Ordh ifrån Ordh i sanningh
wara som hustru Bengta Eßbiörnsdotter frammanföre bekient. 6. Kiyrckioherden Magister Thuro Liebman, gifwer den Sal: Man-
nen Swen Swenßon, Om deß Lefwerne godt beröm, dett han och säger
att hehla Sochnen giör, äfwenwähl beklagar denna oförmodeligha
händelßen, så mycket mehra, som han Swen Swenßon altijdh hafft
ett nychtert och skickeligit Lefwerne, stådt sigh wähl, Så att
dett hehlt otroligit synes, att sådant af berådde Modhe skall
skiedt wara, hälst som han icke alleanst haft nyligen förr
änn denna beklagel: händelßen skiedde godt och tänkwär-
digt Samtahl medh sin Någranne Anders Perßon om häst folck och
annat dylijka mehra, och äfwenwähl samma dagh i Prästgården
warit och tahlt medh kiyrckioherden, Vngefär 2 tijmars tijdh för-
uth, om deß Sa: Moder sinn dhå nyligen gienom döden afsombnadh
war, hennes Jordefärdh och Begrafningh. 7. Vppå tillfrågan, Om denna Swen Swenßon för denna beklageligha
händelßen, haft medh någon o-Enigheet samman, Eller elliest
någon lijknelse är, som till sådant kan honom bracht? Bådhe
hustrun och annor tillstädes warande allmoge R. Neij, Ingalunda
hwarken medh någon hafft osämia, Eller elliest till någon ähr
mißtankar, långt mindre af Vppsåth händt, CVthan af staplan-
de öfwer tröskellen, och deß hufwudsiuka som honom på halsen
hängt, twifwelsuthan warit hufwudorsaken; angifwandes och
hustrun så wähl som Nämbdemännen Måns Tygeßon i Hage-
stadh att denna Swen Swenßon sal: fader skall af fallandesiuka
passionerad warit. Befruchtandes och att sådant wedh detta
beklageliga tillfället skall Sonen anträffat, hwarom dhe dåch
ingen wißheet hafwa, högst beklaga, att inga Mennnskor wed
dett ELändiga fallet hooswarit. Rummet som dett skeidt uppå
blef öfwesidt och lyckt nogh som förberördt ståår berättadt
att Swen Swenßon stapplat uppå tröskellen och fullit uppå
knifwen, som han med Naglen i handen burit och tillskurit
eftersom han inn uthi Ladan straxt uthföre tröskellen fallit
på högra sijdan och stungen som förbem:t ståår; knifwen medh
uppståth sigh af dagha tagit; Men i förmogo af dett goda
loffordh han om sitt wähl förhållande och skickeliga lefwerne både
medh sin hustru, Barn och Tienstefolck sigh efterlembnat
sampt i anseende till hans Siuckdomb och Swagheet
medh dhe flehra förskrefne omständigheeter, som honom ingen
berådd gierningh tillmähla; Pröfwandes skiähligit, att
denna döde Swenßon börr efter Landsens öfliga Ceremonier
niutha Christen Jordh och ordenteligen begrafwas; hwilcket
till höglof: Kong: HofRättens närmare dijudication, Vnder-
dån ödmiukst heemställes. Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Malmöhus län EVIIAAAJ:30 (1691-1698) Bild 3060 (AID: v136453a.b3060, NAD: SE/VALA/0382503),Anno 1694 dem 16 Julij höltz uppå
häradz fougdens Nicolai Psilanders till mig
ankombne skrifwelse af den 6 hujus, som nem-
demammem Thor Olßon i Borrby d 12 mig först in-
sinuerade, inquisition öfwer nu sahl: Swen
Swenßon i Hagestads by af Löderup Sochn
som d. 4 dito skall efter be[mel]de häradz fougdes
skrifwelse så olyckeligt warit, och oförmodeligen
uthi sin swagheet hafwa fallit på en knijf
som träffat i halßen på den högra sijdan,
så att strupen bleffen skadat och karlen
dödh; förmedelst hwilket, och i anseende
till den Suspision som wänner framde-
les kunde uthsprijdha, Wederbörande intet
uthan frågannde Ransackning sigh under-
stådt, att föra lijket af gården, altså
man till i dagh, dheels af Ingellstadh hä-
radz wanliga Nembdh sammankallat, och
nu uthi Pastoris Loci Ehrewördiga och Wäl-
lärde H. Mag. Thuro Liebmans hooswa-
ru, derom som föllier inquirerat. 1. Framkallades den döde Manßens hustro Hanna Jn-
gwarsdotter, som icke allenast åthwarnades, att ståå wedh
Sanningen, Vthan och så wijdha huru härom kunnogt bekienna,
och fölliande frågor beswara, hwarpå hon högeligen och medh grå-
tande tåhrar, denna olyckeliga händelsen, att hennes maake
Swen Swenßon så oförmodeligen på knijfwen gienom staplande
wedh han skulle gåå öfwer een tröskell uthi Looladan, och
tälgde eller skaar på enn bränagla till enn sparres befästan-
de beklagar, söriandes, att hon icke vnderståår sig låtha
fööra lijket af gården, uthan måste nu i denna starcka heetan
lijda den swåra stancken; Vppå tilfrågan förebärandes, att
denna beklageliga händelße, aldrigh af berådde mode skiedt, eij
heller i någens hooswaru, Vthan som han en flijtig huusmann
war och städze sågh sitt hem till godo, medh nythälskan, huru
han skulle alltingh wedh lijka hålla, och ehuruwäll han uthi
3 Weckors tijdh ungefär in till denna sorgfulla händelßen
skiedde, heehl siuckligh och hufwudyhr wahr, så att hwar han
gick, Raglade hijth och dijth och hade ingen stadigh gångh, kunde
dåck intet förmedelst sin flijtigheet wara stilla inne, Vthan
som han i sin Ladu på taaket funnte någon bräckligheet,
har han sielf så småningom sådant upplagat, och icke mindre
d 4. Julij straxt efter han ifrån Prestagården hemkommen
war, klockan Vngefär 4: eftermiddagen gick i loghen och till-
skaar en ny nagla, dermedh een bräckelig sparr att befästa,
och wedh dett han uthi loghen inkommen war, och skulle ingåå
i Ladan, uppå tröskellen stapplade och fölth på knifwen
som han i handen hade och skaar naglen medh, och således fick
ett stingh ifrån halßen under högra kinden upp åth hufwu-
det. Emedlertijdh infölt dett henne att eftersom Mannen
hwar han som siukligh hwahr och medh knifwen så wähl som nag-
len uth gången wahr togh wägen, och wedh dett hon uthkom,
Blef hon warße loghedörren öppnadh, gick genast dijth och
fick see Mannen på knifwen stapladh, Blef deraf så för-
skrächt, att hon som hafwande intet wiste hwadh hon till-
grijpa skulle, Skrijade högeligen och gaff sigh derwedh,
af hwilcket Roop, hennes granne Swen Tygeßon medh de
Drengh Oluf Jönßon som stodo på deß gårdh och äldta [larr?],
straxt dijth sprungo att tillsee, hwadh på färda war, och
fingo då denne iemmerliga händelßen att sej, hwilcka hämp-
tade gienast Wattn och aftwittade blodet som häftigt
af skadhan rann till theß thet stadnade, dhå dhe med
Kluutar dett bebände, Vnder hwilken tijdh den nu dödhe
Swen Swenßon som ändhå Lijt uthi sigh hadhe, eij wijdare
tahlade, änn deßa ordh, Vppå hustruns frågan, sedan dhe
förmådt honom på fötterna, Så han derifrån medh dheras
Vnderstödh öfwer Loghedörren gick, och öfwer gården inn i
härbärget; Swen will i tahla medh mig? R. Jaa, Ja: Wij-
dare, huru ståår dett till med Eder Swen? R. Gudh bättre
mig iag swatt på knifwen: Swatt, betyjder så mycket som
föll, Emedlertijd stötte åthskilligt folck af Byen samman,
och budh sändes till Hooby som war nermaste lägenheet till een
klockare derstädes, som skall hafwa lärdt fäldtskiärare kon-
sten, honom till blodetz stämmande att dyjthämpta, under
hwilcken tijdh som budet bortho wahr, blodet förränn och
han borthsombnade, hwarpå dhe till Klockaren gienast å-
therbudh giorde. 2. Om Mannen Swen Swenßon till fyllerij eller druckenskap
benägen warit? R. Neij aldrigh, Jcke heller dhå druc-
ken war, uthan altijdh fördt ett skickeligit och Nychtert
lefwerne, och haft blandt sin Sochnemän ett godt omgiän-
ge och altijdh förth ett wackerth och skikeligit lefwerne bå-
dhe medh sin hustro och andra anhöriga. 3. Swen Tygeßon i Hagestadh framhades, Berättandes sig
af hustruns hennes skrijande, som han i sin gårdh stodh
och äldta [Laar?], kom i sådan fruchtan, att Eldh warit löös,
sprung straxt inn i Swen Swenßons gårdh, och fick see ho-
nom Swen Swenßon liggiandes i LogoLadan innan trö-
skellen, lijka som han i dörren på knifwen stapladt
hadhe, lågh på högra sijdan, Men af häpenheet gaff
ingen acht efter, antingen knifwen lågh löös eller i
handen wahr, Men större [????] hade, huru han skulle hielpa
till rätta, fick wattn och rennskiölde blodet, både på ansichtet
och af händerna, så dett stillades, ombandt Sååret medh Linne
Kluutar och frågade, huru tillstodh medh honom? han swaradhe:
å gudh hielpe migh. Sedan skyndade han Swen Tygeßon
sigh till hooby efter fäldskierare, lijka sin hustruu dherom
berättat, dett han ährbiuder medh Eedh bekräffta. 4. Swen Christiers hustro Bengta Eßbiörnsdotter i Hagestadh berät-
tar sigh äfwen wähl medh flera, af hustruns mycken skrijandhe
dijth kom och ingick i loghen, och nest dett hon dett bedröfweliga till-
fälle sågh skiedt wara, Vnderhalp att rentwätta hohlet och om-
binda halßen så wähl som kunnat medh klutarna, frågade så
medh dhe andra honom Swen Swenßon huru tillstår? han swara-
de: gudh hielpe migh. hustrun Hanna lijka så frågade ho-
nom, om han will tahla med henne? R. Ja, Ja; Wijdare:
huru ståår dett dhå till medh Eder Swän? R. guudh hielpe
migh iagh swatt på knifwen, hwiclket skiedde ungefär
klockan 4 efter middagen, och lefde ungefär 11/2 tijma dereffter,
Vnder hwilcken tijdh han ingick medh hennes och drengens Oluff
Jönßons i Hagestadh understödiande under armarna öfwe
gården i Härberget, och mächtade intet mehra änn förbem:e
ståår tahla. 5. Drengen Oluf Jönßon som tienar Swen Tygeßon i Hagestadh,
och på samma sätt dijth kom, wittnar Ordh ifrån Ordh i sanningh
wara som hustru Bengta Eßbiörnsdotter frammanföre bekient. 6. Kiyrckioherden Magister Thuro Liebman, gifwer den Sal: Man-
nen Swen Swenßon, Om deß Lefwerne godt beröm, dett han och säger
att hehla Sochnen giör, äfwenwähl beklagar denna oförmodeligha
händelßen, så mycket mehra, som han Swen Swenßon altijdh hafft
ett nychtert och skickeligit Lefwerne, stådt sigh wähl, Så att
dett hehlt otroligit synes, att sådant af berådde Modhe skall
skiedt wara, hälst som han icke alleanst haft nyligen förr
änn denna beklagel: händelßen skiedde godt och tänkwär-
digt Samtahl medh sin Någranne Anders Perßon om häst folck och
annat dylijka mehra, och äfwenwähl samma dagh i Prästgården
warit och tahlt medh kiyrckioherden, Vngefär 2 tijmars tijdh för-
uth, om deß Sa: Moder sinn dhå nyligen gienom döden afsombnadh
war, hennes Jordefärdh och Begrafningh. 7. Vppå tillfrågan, Om denna Swen Swenßon för denna beklageligha
händelßen, haft medh någon o-Enigheet samman, Eller elliest
någon lijknelse är, som till sådant kan honom bracht? Bådhe
hustrun och annor tillstädes warande allmoge R. Neij, Ingalunda
hwarken medh någon hafft osämia, Eller elliest till någon ähr
mißtankar, långt mindre af Vppsåth händt, CVthan af staplan-
de öfwer tröskellen, och deß hufwudsiuka som honom på halsen
hängt, twifwelsuthan warit hufwudorsaken; angifwandes och
hustrun så wähl som Nämbdemännen Måns Tygeßon i Hage-
stadh att denna Swen Swenßon sal: fader skall af fallandesiuka
passionerad warit. Befruchtandes och att sådant wedh detta
beklageliga tillfället skall Sonen anträffat, hwarom dhe dåch
ingen wißheet hafwa, högst beklaga, att inga Mennnskor wed
dett ELändiga fallet hooswarit. Rummet som dett skeidt uppå
blef öfwesidt och lyckt nogh som förberördt ståår berättadt
att Swen Swenßon stapplat uppå tröskellen och fullit uppå
knifwen, som han med Naglen i handen burit och tillskurit
eftersom han inn uthi Ladan straxt uthföre tröskellen fallit
på högra sijdan och stungen som förbem:t ståår; knifwen medh
uppståth sigh af dagha tagit; Men i förmogo af dett goda
loffordh han om sitt wähl förhållande och skickeliga lefwerne både
medh sin hustru, Barn och Tienstefolck sigh efterlembnat
sampt i anseende till hans Siuckdomb och Swagheet
medh dhe flehra förskrefne omständigheeter, som honom ingen
berådd gierningh tillmähla; Pröfwandes skiähligit, att
denna döde Swenßon börr efter Landsens öfliga Ceremonier
niutha Christen Jordh och ordenteligen begrafwas; hwilcket
till höglof: Kong: HofRättens närmare dijudication, Vnder-
dån ödmiukst heemställes. Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Malmöhus län EVIIAAAJ:30 (1691-1698) Bild 3060 (AID: v136453a.b3060, NAD: SE/VALA/0382503)
Källor

Senast ändrad: 2017-07-03

Laddar...