Anders Bergeri Bonander
(ff fm mm ff ff)Anders Bonander, född i Göteborg, kyrkoh. här
1693, förut slottsprest å Karlsten. Hans förtjenster som sån-
gare, hvilka Carl XI lärt känna vid ett korum på Bohus 1693,
skall hafva förskaffat honom det då lediga Hjertrums pastorat,
hvilken befordan likväl så misshagat egaren af Ström, att
denne uppviglade allmogen mot sin nye kyrkoherde. Miss-
nöjet gaf sig luft installationsdagen. Då Bonander nemligen
uppträde på preikstolen, rusade hela församlingen ur kyr-
kan. Endast en gammal bonde återvände; och då den häpne
presten yttrade sin fägnad öfver att ibland sin oefterättliga
hjord finna åtminstoende en, som icke föraktade Guds ord, sva-
rade bonden kort: "Åh bia mans, till je fått mi lufva
igen; je ska icke bli gammal här" och satte sedan ut efter
de andra. Men Carl XI straffade bönderne och lät 80 springa
dredubbelt gatlopp på Bohus. Det bästa förhållande uppstod
dock sedan mellan pastorn och hans åhörare, endast pastronen
på Ström sökte en tid bortåt tillfälle att skada honom med
2:ne gånger fara till hans lif; (död) 1715) på årsdagen af sin led-
samma installation.
Göteborgs stifts herdaminne (N, O, P) 1 (1872) Bild 710 / sid 125 (AID: v904286.b710.s125)
____________________________________________________________
Then 9:de Herr Anders Bonander, född i Giöteborg ankom til Pastoratet 1693 d. 30 April,
ock tå han skulle af Probsten Herr Mag. Fridrich Bagge insättas, mötte honom then Swårigheten, at hela Församlingen gick utur kyrckan, när han skulle gå up ock predika, så
at icke en Man blef i kyrckan, ock war thetta thet underligaste, som nogsamt gaf theras uproriska Gemöte tilkänna, at tå en Man hade förgätit sin Mössa i Stolen, ock therföre
kom igen, sade Kyrckoherden, som hit in til ej kunnat öpna sin Mun, utan stådt helt tyst
och häpen öfwer Församlingens Stussighet; Gud ske lof, jag ser något [¿168¿]Guds Barn sig willa
omwända och höra Guds Ord: Men Bonden swarade: Ja bia mans til jag fådt min lufwa
igen, jag skal icke bli här gammal. Crono-Befalnings-Mannen Kyrckoherdens Broder, som
såg thenna tort hans Broder led, böd wäl til at styra Församlingen ock säga them hwad
theras Frid tilhörde, men kunde intet uträtta, dock dref Saken så högt, at 80 Man måtte
löpa Gatulopp, på Bahus Slotz Backa: ther efter lefde likwäl thenne Kyrckoherden, med
sina Åhörare i kiärlek ock god Fred, alt til 1715 d. 30. Apr. samma dag han Introducerades
i Församlingen, tå han i Herranom afsomnade.
sv.wikisource.org/wiki/Bahus-L%C3%A4ns_Beskrifning/Del_III/Kapitel_02
Andreas Bergeri Bonanuder, född omk. 1653 i
Göteborg, där fadren då var Collega. På gymnasium 1672.
Stud. i Upsala Febr. 1677. Var fadrens adjunct 1679
och dess like i exorbitantier, susp. flera gånger (se
Bollebygd). Garnisonsprest i Marstrand til 1693, då han blef
P. l. under ett landskunnigt motstånd. Dog d. 4 1715
(således ej alldeles ¿på årsdagen af sin ledsamma
installation¿), 62 år gammal.
År 1692 skref han til DC:t om at en löjtnant må komma til
nattvarden, emedan han tilgifver den af honom skämbda
qvinspersonen. Svar: det kan ingalunda ske, och visar han (Bonander)
sitt oförstånd, som införer sådant zmagadošor at pars lædens vil
læsæ tilgifva. Oaktadt alla de slippriga föregåenden, som omröras
vid Bollebygd, får han dock (1692) det betyget, at han i 14 års
tid ¿Guds församling upbyggeligen och berömeligen upvachtat¿
samt ¿fört ett behageligt lefverne¿, när han då upfördes i 4 rummet
på förslaget hit. Nämligen: 1. mag. Seth, 2. Ol. Kjerrulf, 3. Hans
Gunthelius, 4. Bonander. Efter förslagets uprättande inträdde
Kjerrulf, begärande at han måtte blifva den 1:ste på förslaget: hvilket
för denna gången beviljades. Björn Larsson företedde fullmakt
för sig från Ascheberg, såsom patrono ecclesiæ, men Consistorium
ursäktande sig högeligen hos denne Grefve, emedan Björn för länge
dröjt med sitt kallelsebref, hade recommenderat en annan (Seth?).
¿Intet Bygdepastorat i Elfsyssel hade för detta varit regalt¿, säger
episcopus; men generalguvernören Schönleben hade förklarat alla
i Bohus län, utom Morlanda, vara regale. Bonander fick kungens
fullmakt. Han hade nämligen predikat eller gjort bön på Bohus
(och skall varit en stor sångare) kungen så til nöjes, at H, Mijt
frågade efter om ej något gäll vore ledigt, då svaret blef Hjertum.
Consistorium föreslog mellertid för honom ett byte med Thorsby,
och den kungliga skrapa, Det fick därför, se sid. 23 och Thorsby
(Björn). D. 1693: ¿efter begäran skall han vid instundande visi-.
tation impastoreras, allenast han är där tilstädes¿. I sin ¿Series
pastorum¿ skrifver han blott: ¿d. 30 April more solito introductus¿.
Men den blef annat än solitus. Presten på stället (enligt Cons.
protoc. ¿- egaren af Ström. enl. Holmberg ¿ förmodligen båda i
complott) hade upviglat församlingen, när han fått höra ärendet.
Hon ville hafva Nic. Ramzium, som förestod. Sagda dag hade
prosten, Bagge, trots böndernas buller, trädt för altaret med ett
Tal öfver 2 Tim. 4, 5. och förmanat dem at annama en af H. Mjt
utsedd för sin rätte själaherde. Bagges utförliga berättelse ha vi
läsit i Riksarchivet (Presteståndets), däri han säger: ¿At de åter
begynte sorla, strax messade eller sång (sic) jag Välsignelsen,
tänkande . . ej mer buller. . . Men Välsignelsens Amen var icke så
snart utsungen, at de ju anfangade deras förra visa: nej, nej, vi
ville icke hafva honom, vi ville icke . . vi vilje sjelfva välja¿. . .
Så . . ¿tog hela församlingen afträde ur kyrkan¿. Detta skedde
mäst när Bonander skulle gå på predikstolen, och när han kom
up, förefann han blott en bonde, som antingen insomnat eller,
enligt Lysells upgift, gått ut med de andra men igenkommit at hemta
sin glömda hufvudbonad och sedan vid prestens ytrade fägnad at
åtminstone en åh. funnes qvar, som ¿ville höra Guds ord och
omvända sig¿, genmält: bia tils jag fått min lufva igen, jag skall icke
bli gammal här. Förut hade presten ¿ej kunnat öpna sin mun,
utan stått helt tyst och häpen öfver församlingens stussighet¿,
erinrar Ocdman. Bonanders bror, befallningsman, sökte förgäfves
styra menigheten. Slutet af ¿visan¿ blef, at Carl XI lät ej mindre
än 80 bönder för omaket springa tredubbelt gatulopp på Bohus;
och vi ha sett på mer än ett ställe detta exempel åberopas såsom
afskräckande vid tilstymmelser til dylik sjelfrådighet vid prestval.
Ett godt förhållande skall sedan inträdt mellan Bonander och hans
åh. Hvad berättelserna om den fortfarande fiendtligheten mot
honom från Strömsherren vidkommer, som t. o. m. skall mer än en
gång stämplat efter hans lif, så känna vi ingen skriftlig urkund,
genom hvilken de styrkas.
S. å. höll Carlberg visitation, hvaröfver protocollet (i
pastorsarchivet, dock defect) är mestadels bokstafligen lika med hans
andra (t. ex. i Gällared) ända til ordandet om ¿den korta vägen
som til helvetet länder¿. Trolofvade manas at ej flytta tilsamman:
¿ho som häremot bryter, skall med en nesslig sjömpt (sic) känd
varda¿. Vigsel förrättes högst 5 veckor efter trolofning. ¿Hvar
och en pastor bör jämpte Kyrkiebiblen hafva sin egen svenska
Bibel hema i huset¿. Adelen förmanas i rätt tid gifva Pastori hans
¿rättighet¿. Barnaföderskor skola ej på ¿4 à 5 dagar efter födslen
gå ut på åker eller äng¿, för ehrbarhet skull. Skökor, som ännu
ej stått ut sitt straff, skola intet understå sig gå in i stolarne ikyrkian, utan stå i vapenhuset. I ett ¿P. S,¿ tilläggas 5 puncter.
¿Šanctorum dagar, som af påfvedömet hafva sitt ursprung, på hvilka
intet predikas, skola härefter intet af predikstolen utlysas och
förkunnas. Där flera än 1 lik komma til kyrkan, skall blott predikas
öfver en text, men Personalia upläsas för hvar och en¿; m. m. ¿
S. å. skrifver B. i ny kyrkobok: ¿In nomine Sacrosanctæ et
Individuæ Trinitatis incepit annotare in hoc libro ordinarius a Deg et
Sacr: Regia Majest: constitutus Pastor A. B. Maj 1693¿. ÄÅret
därpå frågar han DC:t, hvad poena en ryttare förtjenar, som 4. dag
jul vomerat i Westerlanda kyrkå. 1706 höll Nezelius visitation.
I Westerlanda fans en s. k. S:t Olofs källa, dit folk samlades
ända från Halland för ögonsjukdom. Det säkra var at, jemte
vidskepelse, föröfvades här spel och dans mned hvarjehanda
utsväfningar. Detta förböds af Bonander (med framgång?). År 1711
hade han thingssak med en bonde, och denne dömdes at göra
afbön etc. Consistorii ombud var A. Tranchelius i Kongelf. Men
af dem båda, presterna, ansåg häradshöfding Cedercrona Rätten
förnärmad, så at saken den gången ej kunde afgöras. ¿Deshonneuren¿
bestod däri at, sedan de helsat på Rätten, behöllo de sina ¿små
mössor eller Colletter¿ på hufvudet, såsom häradshöfdingen
offentligen tilsade dem. Antagligen denne A. B. (cj den i Bro?), som
1713 skulle vara Concionator synodi, men undanbad sig,
förebärande, at han ¿medelst åtskilliga tänders utfall ej kunde tala¿,
(Texten var Rom. 3, 20).
Skrifver (i kyrkoanteckningsboken): ¿A:o 1712 d. 12 Martius (?)
sedan jag predikat vid Westerlanda och förhördt den frembeste
roten, samt hållit socknestämma och tilsatt nya 6-män, reste jag
til Bäck til at afvänta H. K. Maj:t konung Carl XII, som ifrån
Lund i Skåne samma morgon kl. 4 afrest och kom til Bäck kl. 10
om aftonen, therest han låg intet i then upbäddade sängen, uthan
på golfvet uppå halm. Dagen efter mönstrade och afreste kl. 11
f. m. uthi Strömstad¿. c
Arf efter Bonander, ¿at delas mellan hustru och barn¿, var
1,930 Rdr. Gift m. l1. A. Rattreji enka (se Bolleb. och Karreby). ¿
2. före 1705: Elis. Larsdotter Stabæa, född i Ödsmåls prestgård,
som blef omgift med successor. ¿Hade en hel hop barn¿; nämnda:
Johan; Helena och Catharina (faddrar 1708); Agneta (vigd här 1733
mcd en Controllör i Marstrand); Laurentius (född 1706), Brigitta
(1707); Andreas (1708); Daniel (1710, fadder 1724); Martinus, född d. ¿
1713, se pastor i Falkenberg (sid. 291 där alltså ordet ¿upgifves¿ utgår).
Capellaner (Adj.) voro: 1705 och 1706 Joh. Giedda; och 1708 fj.
Joh. Bonander fil. som klagar öfver för liten lön och önskar blifva
ordinarie capellan (171 ..). Denne har 1712 såsom ¿Comminister¿
2 Sönd. i Ädvent från predikstolen ¿i bann satt¿ klockaren
Bückman, för liderligt lefverne, efter detta formulär: Therföre antvardar
jag honom Satan i våld til köttets förderf etc. Prosten skall resa
dit at ransaka därom. Bonander inför Consistorium ångrar sin
förseelse. Dock skref Consistorium til Kungen om detta såsom en
sällsynt casus. (Rector i Kongelf). :
Källa: runeberg.org/gbghskar/0467.html
1693, förut slottsprest å Karlsten. Hans förtjenster som sån-
gare, hvilka Carl XI lärt känna vid ett korum på Bohus 1693,
skall hafva förskaffat honom det då lediga Hjertrums pastorat,
hvilken befordan likväl så misshagat egaren af Ström, att
denne uppviglade allmogen mot sin nye kyrkoherde. Miss-
nöjet gaf sig luft installationsdagen. Då Bonander nemligen
uppträde på preikstolen, rusade hela församlingen ur kyr-
kan. Endast en gammal bonde återvände; och då den häpne
presten yttrade sin fägnad öfver att ibland sin oefterättliga
hjord finna åtminstoende en, som icke föraktade Guds ord, sva-
rade bonden kort: "Åh bia mans, till je fått mi lufva
igen; je ska icke bli gammal här" och satte sedan ut efter
de andra. Men Carl XI straffade bönderne och lät 80 springa
dredubbelt gatlopp på Bohus. Det bästa förhållande uppstod
dock sedan mellan pastorn och hans åhörare, endast pastronen
på Ström sökte en tid bortåt tillfälle att skada honom med
2:ne gånger fara till hans lif; (död) 1715) på årsdagen af sin led-
samma installation.
Göteborgs stifts herdaminne (N, O, P) 1 (1872) Bild 710 / sid 125 (AID: v904286.b710.s125)
____________________________________________________________
Then 9:de Herr Anders Bonander, född i Giöteborg ankom til Pastoratet 1693 d. 30 April,
ock tå han skulle af Probsten Herr Mag. Fridrich Bagge insättas, mötte honom then Swårigheten, at hela Församlingen gick utur kyrckan, när han skulle gå up ock predika, så
at icke en Man blef i kyrckan, ock war thetta thet underligaste, som nogsamt gaf theras uproriska Gemöte tilkänna, at tå en Man hade förgätit sin Mössa i Stolen, ock therföre
kom igen, sade Kyrckoherden, som hit in til ej kunnat öpna sin Mun, utan stådt helt tyst
och häpen öfwer Församlingens Stussighet; Gud ske lof, jag ser något [¿168¿]Guds Barn sig willa
omwända och höra Guds Ord: Men Bonden swarade: Ja bia mans til jag fådt min lufwa
igen, jag skal icke bli här gammal. Crono-Befalnings-Mannen Kyrckoherdens Broder, som
såg thenna tort hans Broder led, böd wäl til at styra Församlingen ock säga them hwad
theras Frid tilhörde, men kunde intet uträtta, dock dref Saken så högt, at 80 Man måtte
löpa Gatulopp, på Bahus Slotz Backa: ther efter lefde likwäl thenne Kyrckoherden, med
sina Åhörare i kiärlek ock god Fred, alt til 1715 d. 30. Apr. samma dag han Introducerades
i Församlingen, tå han i Herranom afsomnade.
sv.wikisource.org/wiki/Bahus-L%C3%A4ns_Beskrifning/Del_III/Kapitel_02
Andreas Bergeri Bonanuder, född omk. 1653 i
Göteborg, där fadren då var Collega. På gymnasium 1672.
Stud. i Upsala Febr. 1677. Var fadrens adjunct 1679
och dess like i exorbitantier, susp. flera gånger (se
Bollebygd). Garnisonsprest i Marstrand til 1693, då han blef
P. l. under ett landskunnigt motstånd. Dog d. 4 1715
(således ej alldeles ¿på årsdagen af sin ledsamma
installation¿), 62 år gammal.
År 1692 skref han til DC:t om at en löjtnant må komma til
nattvarden, emedan han tilgifver den af honom skämbda
qvinspersonen. Svar: det kan ingalunda ske, och visar han (Bonander)
sitt oförstånd, som införer sådant zmagadošor at pars lædens vil
læsæ tilgifva. Oaktadt alla de slippriga föregåenden, som omröras
vid Bollebygd, får han dock (1692) det betyget, at han i 14 års
tid ¿Guds församling upbyggeligen och berömeligen upvachtat¿
samt ¿fört ett behageligt lefverne¿, när han då upfördes i 4 rummet
på förslaget hit. Nämligen: 1. mag. Seth, 2. Ol. Kjerrulf, 3. Hans
Gunthelius, 4. Bonander. Efter förslagets uprättande inträdde
Kjerrulf, begärande at han måtte blifva den 1:ste på förslaget: hvilket
för denna gången beviljades. Björn Larsson företedde fullmakt
för sig från Ascheberg, såsom patrono ecclesiæ, men Consistorium
ursäktande sig högeligen hos denne Grefve, emedan Björn för länge
dröjt med sitt kallelsebref, hade recommenderat en annan (Seth?).
¿Intet Bygdepastorat i Elfsyssel hade för detta varit regalt¿, säger
episcopus; men generalguvernören Schönleben hade förklarat alla
i Bohus län, utom Morlanda, vara regale. Bonander fick kungens
fullmakt. Han hade nämligen predikat eller gjort bön på Bohus
(och skall varit en stor sångare) kungen så til nöjes, at H, Mijt
frågade efter om ej något gäll vore ledigt, då svaret blef Hjertum.
Consistorium föreslog mellertid för honom ett byte med Thorsby,
och den kungliga skrapa, Det fick därför, se sid. 23 och Thorsby
(Björn). D. 1693: ¿efter begäran skall han vid instundande visi-.
tation impastoreras, allenast han är där tilstädes¿. I sin ¿Series
pastorum¿ skrifver han blott: ¿d. 30 April more solito introductus¿.
Men den blef annat än solitus. Presten på stället (enligt Cons.
protoc. ¿- egaren af Ström. enl. Holmberg ¿ förmodligen båda i
complott) hade upviglat församlingen, när han fått höra ärendet.
Hon ville hafva Nic. Ramzium, som förestod. Sagda dag hade
prosten, Bagge, trots böndernas buller, trädt för altaret med ett
Tal öfver 2 Tim. 4, 5. och förmanat dem at annama en af H. Mjt
utsedd för sin rätte själaherde. Bagges utförliga berättelse ha vi
läsit i Riksarchivet (Presteståndets), däri han säger: ¿At de åter
begynte sorla, strax messade eller sång (sic) jag Välsignelsen,
tänkande . . ej mer buller. . . Men Välsignelsens Amen var icke så
snart utsungen, at de ju anfangade deras förra visa: nej, nej, vi
ville icke hafva honom, vi ville icke . . vi vilje sjelfva välja¿. . .
Så . . ¿tog hela församlingen afträde ur kyrkan¿. Detta skedde
mäst när Bonander skulle gå på predikstolen, och när han kom
up, förefann han blott en bonde, som antingen insomnat eller,
enligt Lysells upgift, gått ut med de andra men igenkommit at hemta
sin glömda hufvudbonad och sedan vid prestens ytrade fägnad at
åtminstone en åh. funnes qvar, som ¿ville höra Guds ord och
omvända sig¿, genmält: bia tils jag fått min lufva igen, jag skall icke
bli gammal här. Förut hade presten ¿ej kunnat öpna sin mun,
utan stått helt tyst och häpen öfver församlingens stussighet¿,
erinrar Ocdman. Bonanders bror, befallningsman, sökte förgäfves
styra menigheten. Slutet af ¿visan¿ blef, at Carl XI lät ej mindre
än 80 bönder för omaket springa tredubbelt gatulopp på Bohus;
och vi ha sett på mer än ett ställe detta exempel åberopas såsom
afskräckande vid tilstymmelser til dylik sjelfrådighet vid prestval.
Ett godt förhållande skall sedan inträdt mellan Bonander och hans
åh. Hvad berättelserna om den fortfarande fiendtligheten mot
honom från Strömsherren vidkommer, som t. o. m. skall mer än en
gång stämplat efter hans lif, så känna vi ingen skriftlig urkund,
genom hvilken de styrkas.
S. å. höll Carlberg visitation, hvaröfver protocollet (i
pastorsarchivet, dock defect) är mestadels bokstafligen lika med hans
andra (t. ex. i Gällared) ända til ordandet om ¿den korta vägen
som til helvetet länder¿. Trolofvade manas at ej flytta tilsamman:
¿ho som häremot bryter, skall med en nesslig sjömpt (sic) känd
varda¿. Vigsel förrättes högst 5 veckor efter trolofning. ¿Hvar
och en pastor bör jämpte Kyrkiebiblen hafva sin egen svenska
Bibel hema i huset¿. Adelen förmanas i rätt tid gifva Pastori hans
¿rättighet¿. Barnaföderskor skola ej på ¿4 à 5 dagar efter födslen
gå ut på åker eller äng¿, för ehrbarhet skull. Skökor, som ännu
ej stått ut sitt straff, skola intet understå sig gå in i stolarne ikyrkian, utan stå i vapenhuset. I ett ¿P. S,¿ tilläggas 5 puncter.
¿Šanctorum dagar, som af påfvedömet hafva sitt ursprung, på hvilka
intet predikas, skola härefter intet af predikstolen utlysas och
förkunnas. Där flera än 1 lik komma til kyrkan, skall blott predikas
öfver en text, men Personalia upläsas för hvar och en¿; m. m. ¿
S. å. skrifver B. i ny kyrkobok: ¿In nomine Sacrosanctæ et
Individuæ Trinitatis incepit annotare in hoc libro ordinarius a Deg et
Sacr: Regia Majest: constitutus Pastor A. B. Maj 1693¿. ÄÅret
därpå frågar han DC:t, hvad poena en ryttare förtjenar, som 4. dag
jul vomerat i Westerlanda kyrkå. 1706 höll Nezelius visitation.
I Westerlanda fans en s. k. S:t Olofs källa, dit folk samlades
ända från Halland för ögonsjukdom. Det säkra var at, jemte
vidskepelse, föröfvades här spel och dans mned hvarjehanda
utsväfningar. Detta förböds af Bonander (med framgång?). År 1711
hade han thingssak med en bonde, och denne dömdes at göra
afbön etc. Consistorii ombud var A. Tranchelius i Kongelf. Men
af dem båda, presterna, ansåg häradshöfding Cedercrona Rätten
förnärmad, så at saken den gången ej kunde afgöras. ¿Deshonneuren¿
bestod däri at, sedan de helsat på Rätten, behöllo de sina ¿små
mössor eller Colletter¿ på hufvudet, såsom häradshöfdingen
offentligen tilsade dem. Antagligen denne A. B. (cj den i Bro?), som
1713 skulle vara Concionator synodi, men undanbad sig,
förebärande, at han ¿medelst åtskilliga tänders utfall ej kunde tala¿,
(Texten var Rom. 3, 20).
Skrifver (i kyrkoanteckningsboken): ¿A:o 1712 d. 12 Martius (?)
sedan jag predikat vid Westerlanda och förhördt den frembeste
roten, samt hållit socknestämma och tilsatt nya 6-män, reste jag
til Bäck til at afvänta H. K. Maj:t konung Carl XII, som ifrån
Lund i Skåne samma morgon kl. 4 afrest och kom til Bäck kl. 10
om aftonen, therest han låg intet i then upbäddade sängen, uthan
på golfvet uppå halm. Dagen efter mönstrade och afreste kl. 11
f. m. uthi Strömstad¿. c
Arf efter Bonander, ¿at delas mellan hustru och barn¿, var
1,930 Rdr. Gift m. l1. A. Rattreji enka (se Bolleb. och Karreby). ¿
2. före 1705: Elis. Larsdotter Stabæa, född i Ödsmåls prestgård,
som blef omgift med successor. ¿Hade en hel hop barn¿; nämnda:
Johan; Helena och Catharina (faddrar 1708); Agneta (vigd här 1733
mcd en Controllör i Marstrand); Laurentius (född 1706), Brigitta
(1707); Andreas (1708); Daniel (1710, fadder 1724); Martinus, född d. ¿
1713, se pastor i Falkenberg (sid. 291 där alltså ordet ¿upgifves¿ utgår).
Capellaner (Adj.) voro: 1705 och 1706 Joh. Giedda; och 1708 fj.
Joh. Bonander fil. som klagar öfver för liten lön och önskar blifva
ordinarie capellan (171 ..). Denne har 1712 såsom ¿Comminister¿
2 Sönd. i Ädvent från predikstolen ¿i bann satt¿ klockaren
Bückman, för liderligt lefverne, efter detta formulär: Therföre antvardar
jag honom Satan i våld til köttets förderf etc. Prosten skall resa
dit at ransaka därom. Bonander inför Consistorium ångrar sin
förseelse. Dock skref Consistorium til Kungen om detta såsom en
sällsynt casus. (Rector i Kongelf). :
Källa: runeberg.org/gbghskar/0467.html